Denna låt med Billy Idol fick mig att börja dansa. Jag hörde den på radion i mitt vardagsrum på Stora Nygatan och började oemotståndligt röra på mig till musiken.

Jag hade tidigare haft en total aversion mot dans – musik ska man enbart lyssna på – och därför motstått även de mest dansanta låtar som jag haft som favoriter. Men nu var det som en fördämning som brast där jag hoppade runt i min lägenhet till musiken.

Jag såg dessutom i hallspegeln att det inte alls såg så motbjudande ut som jag hade trott, och kände att det här var något jag behövde mer av! Så jag kontaktade en vän som hade en dansstudio och fick lov att vara där på nätterna när lokalen stod tom.

I den dansade jag ensam varannan natt och efter något år fick jag även med mig andra dit på vissa nätter. Framförallt var det min kompis Calle som hade lika stort dansintresse och vi startade Dance-Out på ett av stadens motionsställen med en gigantisk danslokal.

Tiden var dock ännu inte mogen för detta koncept, som bara några år senare skulle komma att kallas ”frigörande dans” när någon ledde allas fria dansande…

Detta var alltså början på min långa danskarriär, och jag dansade många härliga timmar nästan varje dag under de kommande 20 åren. Mest improviserat, men även afrikanskt, flamenco, salsa, modern dans, jazzdans, bugg och hiphop.

Det paradoxala med att jag började dansa med mig själv till just denna låt var ju att Billy Idols mest kända låt var ”Dancing With Myself”,men den väckte dessvärre inte alls samma danslust…